Högkänslighet och falsk yta



Höga röster, stressiga situationer, stora folksamlingar och personer som älskar att prata högt och synas. det tar min energi. Jag har så svårt för de situationerna och som jag skrivit i tidigare bloggar så var min dröm att få arbeta med barn men inte nu längre. De krav som man måste leva upp till går stick i stäv med hur jag är. Jag ogillar stress och aggressivitet och höga ljudnivåer.

Det tråkiga är att jag aldrig blivit accepterad för att jag är just högkänslig, det går liksom inte ihop med hur vi ”bör” vara för att passa in. Det sköna är att det håller på att ändras. Förstå att man kan vara introvert och behöva utrymme utan att för den skull vara otrevlig eller total eremit 🙂 Men jag behöver mycket energi och lugnt omkring mig för att orka. Jag får migrän och mår riktigt dåligt av att tvingas till den stressen som ses som normal numera.

Alla sociala medier har jag stängt ner och jag har avsatt mig alla åtaganden för att jag har inte den orken, det funkar inte. Det jag har kvar är min lilla blogg. Så skönt att slippa känna att man behöver lägga ut bilder, kommentera och följa andras ”perfekta” liv med deras fantastiska vänner där endast vissa är inkluderade. Jag tycker att det ger en falsk bild av verkligheten. Visst har man bra stunder och att man väljer att inte låta för negativ och dra upp privata konflikter men det gulliga och positiva blir överdrivet, nästan som när man ätit för mycket godis. För mycket sockersött för mig.

Helt galet hur mycket energi och tid vi lägger på sociala medier och stirra ner i våra mobiler. Jag kom på mig själv att filma en konsert istället för att ta in det jag såg och uppleva den i riktiga livet. Jag var så fokuserad på att dela med alla andra, som om de ens får ut något av att se hur härligt jag har det. Hur kul? Inte kul. Är man intresserad av ett evenemang så går folk på det utan att man själv behöver trycka upp det i folks ansikten. Här, på bloggen, väljer folk om de vill läsa eller inte. På övriga sociala medier så är det svårt och jag hör allt som oftast hur irriterade de är på sina fb vänner som skryter och visar upp sina perfekta liv. Rätt barnsligt egentligen av vuxna att visa upp sidor man väljer på sociala medier. Ta en fika istället och har de inte tid eller skyller på annat, hur mycket vänner är ni då, egentligen? De flesta är ju bara nyfikna och skvallriga. Det tar en massa onödig energi.

För några år sedan så var jag helt utan filter när jag la upp saker i den naiva tron att folk är intresserade och att det kanske kan vara till hjälp för andra som upplevt samma eller liknande. Såklart att det var dumt och naivt. Finns ingen anledning att ens lägga tid på det. Den tiden lägger jag inte ens privat numera utan jag släpper det. Jag behöver inte veta allt om andra och andra behöver inte veta allt om mig heller. Jag ser många på fb som lägger upp privata konflikter eller målar upp den perfekta fasaden. Båda är osunda.

Bara att släppa det onödiga är ett stressmoment mindre. Jag kommer att välja lugnet och en sysselsättning som gynnar mig. Ingen stress, inga onödiga konflikter, då vänder jag och går. Livet är för kort för att ägna sig åt trams. Själv så gillar jag mogna, seriösa och intelligenta människor och de finns det allt för få av, tyvärr. Orkar inte med dramasökande, egoistiska trams människor. Tänk om, tänk rätt! 🙏🏻

Kram

Författare: paula

Hej vänner, Paula heter jag och bor i Landvetter med min och våra tre barn. Jag har bloggat sedan 2013 och jag skriver dagbok, om design, mode och mycket annat. Mestadels handlar bloggen om min vardag och med allt som det innebär. Välkomna att följa mig här och på min facebooksida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.