Kategoriarkiv: Allmänt

Vem skulle jag vara om jag inte vore så rädd?

Har ni tänkt på den frågan någon gång: Vem skulle jag vara om jag inte vore så rädd?

Det är ingen konstig eller flummig fråga att ställa i ett samhälle där vi är så rädda för att vara oss själva, följa vår inre röst och vara den stjärna som vi önskar att vi vore. Vi tror att vi var bra tills andra sa att vi inte är det. Vi trodde på oss själva tills andra talada om för oss hur dåliga och inkompetenta vi är.

Jag ville sjunga, dansa och spela teater men blev så nedtryckt och hånad så jag insåg att jag aldrig får skina eller bli accepterad för den jag ville vara.

Jag ville spela ishockey tills andra sa att det bara är ”äckliga flator” som spelar ishockey. Det är ju en killsport!

Jag ville börja träna boxning men då blev jag mobbad och hånad tills jag slutade drömma.

När jag gick i högstadiet så minns jag den lilla pojken som hade en väst med en gammaldags kedjeklocka i bröstfickan. Han brukade ta upp den och titta hur mycket klockan var. Han blev skrattad åt och de större killarna brukade skrämma honom med höga plötsliga ljud när han kom ut från matsalen efter lunchen. Han ryckte alltid till och höll blicken fäst mot golvet när han gick förbi medan killarna skrattade åt honom😔

Han var så söt och snäll. Minns att jag försökte närma mig honom och visa att han var bra, men jag log bara och sa hej. Hur närmar man sig någon? Jag var själv bara tretton år. Han tittade oftast ner på golvet och svarade tyst: Hej. Han var en lysande stjärna som andra ville släcka. Vem är han idag? Vågar han vara sig själv eller slocknade han och blev rädd?

Jag tänker på honom ibland ❤️ Den lilla killen med västen och kedjeklockan i bröstfickan.

Vem hade du varit om du inte vore så rädd? Om du inte blivit inplanterad i själen att du ska vara som andra formar dig till och leva på ett sätt som andra förväntar sig för att du ska bli accepterad och inte ses som ett hot av avundsjuka och missunnsamma människor?

Det gör ont i mig när jag ser människor som har en inre glöd och vill, men inte vågar. De vågar inte ens drömma längre. De har blivit så nedkörda och tillintetgjorda av avundsjuka människor som inte klarar andras stjärnglans och inre styrka.

Till och med vuxna personer beter sig så jävligt mot andra. Jag önskar att barn och ungdomar får en stark självkänsla och självförtroende till att fortsätta vara de som de vill vara och bli, livet ut.

Jag hoppas att jag kan förmedla min erfarenhet och visa mina barn att de är värda det finaste i livet. Och att tro på sig själva oavsett vad andra säger.

Kram

Tystnadskulturen

Tror att de flesta i många olika sammanhang upplevt tystnadskulturen. På skola där lärare och rektorer beter sig på ett ofördelaktigt sätt, där de tystar ner mobbing och lyfter fram sig själva och skolan på ett, för de, positivt sätt. Arbetsplatser där det pågår sexuella trakasserier, mobbing och som på de flesta ställen, härskartekniker för att sänka, tysta ner och förödmjuka den som försöker slå hål på det som är fel. Chefer och de med mer eller mindre makt klarar inte av att bli emotsagda och skyr inga medel för att tysta.

Vi andra vet, av erfarenhet, att vi inte blir lyssnade på, trodda på och blir sedda som besvärliga. Det är ingen mening att säga något. Vi vet vad som gäller, att spela spelet och förbli tyst. Tysta för att vi vet att det inte är någon idé och för att vi blir sedda på ett ofördelaktigt sätt.

Tystnadskulturen kan innebära så mycket, mer än vad ögat kan se och mer än vad som är trendande i media. Det som lyfts fram är det folk ser och de flesta är lättledda och går i rad med alla andra.

Jag är trött på spel, falskhet och elakhet. Det finns överallt men jag har aldrig varit med om så många missnöjda och elaka människor som här nere. När jag flyttade hit så blev jag chockad över hur aggressiva, bittra och inskränkta folk var här i jämförelse från därifrån jag kom. Landvetter kändes som en blandning av filmen ”jägarna” och 90-tals serien ”Twin peaks”. Så mycket konstigt folk.

Märkliga händelser och konstigt folk finns överallt men inte i så stor utsträckning som här, inte i ett så stort antal personer där hierarki finns, därmed inte sagt att alla som bor här är så, det finns många som är fina. Nu är ju mina barn födda och uppvuxna här och jag hoppas att det blir bättre.

Men problem med tystnadskulturen finns överallt och för att tänja den gränsen så bör vi prata och belysa det. Ingen ska behöva vara rädd och känna sig nedtryckt och hånad till tystnad oavsett vad det gäller.

Man behöver inte säga allt man tycker och tänker och man ska välja sina strider men vissa saker måste man ta upp, när det går för långt.

Kram

Fina Avicii

Jag blev så ledsen igår när nyheterna om Aviciis bortgång kom ut. Jag blev precis lika chockad och ledsen som de flesta andra. Bara 28 år och jag gissar på någon sjukdom. Det är det man har hört den senaste tiden, att han var stressad, sliten och hade problem med hälsan. Vila i frid vackra ängel 😢

En stor förlust för Svensk musikindustri och världen ❤🌹

Kram