Valhelg

”De tänker själva- de tänker rätt”.

Att inte låta sig dras med av andras tankar och medias syn och vinkling på samhället är inte det lättaste och jag ser, både vänster och höger, lättpåverkade  människor som låter sig dras med i den, för stunden och situationen, ström av åsikter som sköljer över dem. Sanningar som halvsanningar och rena lögner. Vad menade Åkesson  egentligen? 

Det gapas rasist, nazist utan att lyssna på innebörden i det som sagts. Utfrysnimg, mobbing och bojkott av SVT. Den som säger att det inte är oroligt i Sverige nu, ljuger. Ett så smutsigt val har jag aldrig varit med om och det är ingen bra nystart för Sverige, för någon.

Jag är väldigt orolig för vårt förvirrade land och undrar över den  framtid våra barn kommer att få möta. Gängkrig, skjutningar, bilbränder och våldtäkter å ena sidan. Rasism, nazism och främlingsfientlighet å andra sidan. Vem är inte rädd??

Jag upplever Sverige som en tickande bomb så hur ska vi göra för att klara de problem vi själva har skapat? Hur kunde det gå så långt? Den sistnämnda frågan vet vi redan svaret på. Nu gäller det att lösa konflikterna.

Alla har sin egen verklighet och egen erfarenhet.

Jag kommer att njuta av att ge min röst. Att få chansen att visa vad jag står för och vad jag inte står för.

Jag förstår inte de som inte engagerar sig inför valet, läser på, tycker och tänker.

Ta vara på din frihet och rättighet att rösta på Söndag ❤️

Kram

Det goda hatet och den tillåtna elakheten

Det finns en del som gömmer sitt hat och sin ”välvilja” med att det var för ett gott ändamål. Tydligen så får man då bete sig hur som helst mot andra, ibland, oskyldiga människor, bara man gömmer sig bakom en godhetsfasad.

Det är inte farligt att erkänna att det goda man ville uppnå gick så fel att det istället skadar andra och att be om ursäkt eller förklara sig finns inte i deras värld, för de gör ju aldrig fel. Det värsta är när det drabbar den svage som inte klarar av att försvara sig själv, men så länge man är politiskt korrekt så är det helt ok i vårt samhälle.

Sunt förnuft är något många har glömt bort eller förbisett, likaså medmänsklighet och empati. Det skrämmer mig hur elaka människor kan vara mot varandra. Det vi vuxna signalerar till våra barn tar de till sig. Lär man sina barn att man är störst bäst och aldrig gör fel så tror barnet på det och tror att alla andra har fel. Nyansering vore bra att lära sig men svårt för många.

När jag ser hur andra föräldrar och vuxna väljer att ta en konflikt så blir jag chockad. Är det inte gap, skrik och hot mot den man inte kommer överens med så är det skitprat bakom ryggen, mobbing och utfrysning eller den gamla beprövade härskartekniken och förminskandet av andra. Eller varför inte ta till en anonym anmälan till myndigheter för att skada så mycket som möjligt, för inte törs man väl stå för hur idiotiskt man beter sig?

När andra pratar illa om någon för andra och smutskastar med lögner och förtal så bör man vara försiktigt, det som sägs, som är din åsikt, kan lätt bli en sanning som skadar. Den ”sanningen” kan ge tråkiga konsekvenser för den utsatta för lång tid framöver, men det är kanske är det som är meningen? Att skada och såra så mycket på falska grunder, det kan inte vara ok!

För mig kunde jag inte bry mig mindre om du är svart eller vit. Framgångsrik företagare eller lever på socialbidrag och bara för att man studerar eller har studerat på högskola så ger det inte automatiskt sunt förnuft och intelligens. Ödmjukhet och respekt för andra kan inte köpas för pengar eller studeras till.

Den som räcker fram sin hand och är redo att mötas på en bra nivå, den har dragit det längsta strået och är vinnaren. Många ser saker som en tävling, vem ska komma segrande ur tex en debatt med en annan person eller en diskussion och vill inte kompromissa eller mötas på halva vägen. Kanske vet de redan att de förlorat i sin egen påhittade tävling?

När det kommer till politik så är det så tydligt, det goda hatet. Den som lägger sin röst på ”fel” parti förlorar vänner, blir hatade på och vända ryggen. Är inte din kompis samma fina person som innan? Vilken typ av kompis är du när du gör så? Återigen, det goda hatet, den accepterade elakheten och  det accepterade våldet. Hade inte alla lika mycket värde? Det kanske bara gäller ibland? När det passar dig?

Alla verkar ha sina egna regler och det som är rätt har blivit fel, det som är fel har blivit rätt.

De som är så goda, undrar om de stoppar det där gängvåldet och bränderna de ser, den våldtäkten de bevittnat eller smyger de undan och glömmer det de sett? Jag vet redan svaret…

Det sköna är att jag får välja vem jag vill ha i min närhet och vilka jag väljer bort, utan falskhet.

Är det inte på tiden att vi vaknar upp och ser lite mer kritiskt på hur vi bemöter andra och hur vi hanterar konflikter?

Ta hand om er ❤️

Kram!

Bland Queens och leathergays på pride

Mycket händer i Göteborg. Igår efter fanträffen med den härliga Youtube familjen så ville vi se på Europride paraden och se oss omkring på kulturkalaset.

Jag som hetero har aldrig varit på Pride innan och för mig har det alltid varit självklart att homo, bi, trans har lika mycket rättigheter som vi. Mina största ”idoler” eller vad man ska kalla det, är homosexuella/bi, Freddie Mercury och Rob Halford. När jag var liten så älskade jag Boy George. Det har aldrig varit en stor grej för mig men jag har förstått att det är känsligt för många. Att Pride finns har jag tyckt varit lite överdrivet och konstlat så igår så såg jag paraden för första gången. Jag gillar verkligen när folk bjuder på sig själva, vågar och visar sig som de är, eller i alla fall en annan sida av dem.

Härlig musik och härliga färger. Färgsprakande, så som jag gillar det.

En hel del politiska budskap, det här retar gallfeber på en del män och säkert en del kvinnor också.. Jag har aldrig sett mig som feminist och ordet kan ju innefatta många olika nyanser. Många män ser rött så fort en feminist uttrycker sig då det, tyvärr förknippas med manshat, Kort hår och hat eller håriga kvinnor med en övervikt som de gärna visar upp. Jag gillar att se demonstrationer från olika grupper bara för att analysera dem och att bara titta på dem, så som man gillar att betrakta folk ute på stan när man sitter och fikar.

När jag ser dem så blir jag nyfiken på vilka de är, hur de lever och vad de har för personligheter. Jag hade gärna tagit en fika med några av dem av ren nyfikenhet på deras personer.

En del kvinnor visar brösten för att vara sexiga för män och en del visar brösten för att avsexualisera kvinnokroppen och protestera.

En färgstark karaktär.

Queens

Jag som har älskat marscher sedan jag var liten, smälte totalt när jag såg det här!!

Här har vi några riktiga Queens.

Glitter och glamour ✨

Den största höjdpunkten på paraden var utan tvekan de här! Old school gay när den är som bäst! Älskar det!

 

Mr Leather Europe

Folkdräkt och glitter på läpparna? Absolut!

Jag och familjen roade oss med paraden förutom Hugo som var måttligt road och ville helst åka hem och äta godis och spela ps4 ❤️💞 Min älskade pojke!

Många kritiserar att man tar med barn på Pride men jag ser det som en del av samhället och det är så verkligheten ser ut. Varför ska inte barnen få se det här? De får bilda sig en egen uppfattning och barn är mycket smartare än vad vuxna är.

Jag håller inte med om allt jag sett och står kanske inte för alla politiska åsikter men alla har rätt att få uttrycka sig och jag tycker att många av dem är starka personer som vågar.

Kram!

 

 

Vallöften och lögner

Hur har ni det i sensommaren? Kanske har ni börjat jobba eller är inne på sista semesterveckan? Hur som helst så gissar jag på att ni hängt med lite grann på politikerdebatter och vallöften? Har ni också tröttnat på falska vallöften och hur politiker bråkar med varandra, kränker och hånar istället för att föra en seriös och vuxen debatt där de faktiskt får tillfälle att delge oss väljare vad de står för?

Jag är för ”gammal” för att orka med en massa trams och billiga poänger och många av politikerna är ju äldre än mig men ändå orkar de med en massa trams som inte är någon riktig substans i. Jag har aldrig röstat på samma parti någonsin de gånger jag röstat. Vissa valår har jag helt enkelt också blankröstat och det är ju inte till någon fördel för någon politiker.

Det finns säkert något bra i varje parti och man vill ju plocka russinen ur kakan men det räcker inte ända fram. Det jag blir mest fascinerad över när valet börjar närma sig är politikers plötsliga intresse för alla de bilbränder vi har sett under flera års tid och som politiker inte gjort någon större ansträngning för att motarbeta.

Det roliga är ju när vår statsminister Stefan Löfvén frågar de vad fan de håller på med?! För det första så är det ju knappast något nytt med missnöje, kriminalitet och segregerade områden och för det andra så hjälper det knappast att han svär och frågar en fråga vi alla vet svaret på. Det han borde göra är att tänka till ett bra och genomtänkt svar och se till att rensa upp dessa områden som är segregerade, skapa mervärde för de som är bosatta där och skapa en sysselsättning. Jag menar: Varför bli arg och upprörd nu?

När det gäller kriminalitet, bilbränder, stenkastning mot polis och räddningspersonal så är det på grund av frustration och en stor besvikelse på samhället….  Men jag anser att alla har ett eget ansvar. Jag har också blivit förnedrad, kränkt och sviken av samhället många gånger men jag är inte så svag som person att jag ger mig på samhället och bränner upp andras bilar. Jag bygger upp i sakta men säker takt i stället för att förstöra för mig själv och andra. Jag har inte det hatet och den bitterheten i mig att göra så, däremot har jag lärt mig att hantera det och på vilket sätt jag ska vända det till en drivkraft istället.

Det finns mycket att väga in innan ett parti får ens röst. Miljö, vård, skola och Sveriges framtid, det är ämnen som är viktiga för mig.

 

Kram

Inget gör mig så illa som våld mot barn

Avarter finns, som bekant, överallt. I den vanliga familjen, i samhället, i arbetslivet och ingen ser, för de är vanliga människor som arbetar och har ett trevligt beteende. Att ingen är så blind som den som inte vill se är också bekant. Det finns till och med de som inte tvekar på att ta till våld mot barn. Varför? Endast en dåre slår där det gör som ondast och det är att ge sig på det mest älskade man har, ens egna barn. Sedan finns det de som är pedofiler och även ger sig på sina egna barn. Finns det egentligen något passande ord för de som gör så? Tror inte det och det finns inga ord för de som vänder bort blicken, är tysta och inte låtsas se vad som händer.

Att inget gör mig så illa som våld mot barn, den känslan kan de flesta skriva under på men en del bryr sig inte och väljer att inte ”lägga sig i” så länge det inte handlar om deras egna barn. Ser jag ett barn som far illa så agerar jag, det är vuxnas plikt att göra det.

Varför ska dömda pedofiler sitta skyddat i anstalter? Varför ska de inte få ta sitt straff och sitta med övriga interner? Det hade varit en utveckling för samhället om de blev placerade med de övriga….

Det vackraste som finns är barn och vi är skyldiga de en så trygg plats i livet som möjligt. Ibland känns det som att man måste uppfostra vuxna människor mer än barn. Barn är oftast smartare än vuxna men de är helt i händerna på vuxna, tyvärr.  Det bästa man kan gör för sina barn är att prata med de och lyssna. Lyssna på hur de känner och vad de behöver, det hjälper inte med hat mot någon eller att hämnas. Lägg fokus på det som är viktigt, dem du älskar.

Att höra eller läsa om barn som blivit skadade av sjuka vuxna gör ont i mig för jag vet hur det sätter sig i barns oskyldiga hjärtan och i deras själar.

Låt barn vara barn.

Människokärlek

Jag blir tårögd när jag läser hur fint Eric Torell hyllas runt om. Han föll offer för polisernas dödande skott när han, i natten, ville leka och gick omkring med en leksakspistol i Stockholm. Eric hade Downs syndrom och autism.

Jag vill skriva ett kärleksfullt inlägg om honom och de som hyllar honom på olika sätt. Så fint gjort! Jag tänker inte skriva om polisernas misstag och vad jag tycker, det leder ingenstans…

Graffitti på tåg, för en gångs skull något betydelsefullt och jag undrar hur ni tänker som kallar denna vackra målning för skadegörelse och slöseri med skattepengar? Låt den vackra hyllningen vara kvar.

Så tragiskt det som hänt och mina tankar går till anhöriga och vänner till Eric.

 

Kram!

Underbar dag på Marstrand

Visst är det skönt att det blivit lite svalare nu? Att slippa närmare 30 grader så att man faktiskt kan göra något.

Vi tog en dagstur till Marstrand igår och nu är det perfekt väder för att faktiskt orka med att aktivera sig. Vi tog ”Lasse-Maja” ut till ön och började med en god lunch och fika på ett jättemysigt ställe.

Kvinnan som arbetar/äger stället var så gullig och väldigt mån om att vi hade det bra och att vi tyckte om maten. Jag gillar verkligen inredningen. Så vackra lampor och den vackra tygdraperingen i taket. Vi åt räkmackor som var väldigt goda!

Desserter och bakverk, de var lika goda.

Det är alltid lika kul att ha munnen full med mat när Filippa ska ta gruppfoto

Min fina familj

Mätta och belåtna så promenerade vi ut i sommarvärmen och såg oss omkring på den vackra ön.

En staty i form av en jättekvinna

Pojkar med spring i benen

Vi är intresserade av historia i vår familj och vad är då viktigare på Marstrand än att besöka Carlstens fästning. Vi hoppade över guidning då det är mer givande att promenera, läsa och uppleva utan grupp och stress. Det är roligt att barnen finner det intressant att höra historian bakom och uppleva fängelsecellerna.

Min vackra dotter begrundar…

Vår härliga sladdis ville göra precis som storasyster.

De flesta känner väl till Lasse-Maja? Det finns massor att läsa om honom och om ni inte gjort det så rekommenderar jag att göra det och besöka Carlstens fästning. Här var hans fängelsecell.

Ser inte allt för illa ut för att vara den tidens cell 

Så här kunde en cell också se ut. I en del celler satt det mellan 20- 30 fångar tillsammans.

Många dömdes till döden och då var det bland annat hängning eller halshuggning….

En fånge som blev dömd till fem år helt instängd i en cell. de som satt här fick inte lov att prata… han skar av sina fingertoppar och ritade denna på väggen med sitt eget blod.

Genom detta hål i väggen så fick de mat. Man kan förstå att han som klarade fem år här blev galen tillslut.  Denna metod kallas Philadephia metoden och ansågs vara effektiv och avskräckande från att begå brott. Dåtidens brott kunde vara religiös olydnad, att inte tro på gud.

Vacker kyrkosal

Köket. Här fick Lasse-Maja arbeta och sona sina brott. Kanske grät han en skvätt också över bänken när han insåg vad han ställt till med…

Här tvättades kläderna och i samma rum så bakades det även bröd i ugnen! Konstig blandning kan tyckas…

Jag älskar vårt land och vår historia som har ett väldigt djupt och tragiskt att berätta. Vi var barbariska för längesen. Det finns så mycket att utforska.

Hade ni varit olydiga så kanske ni hade hamnat i denna, eller blivit fastkedjade i en trång mörk håla och fått spöstraff.

Efter denna historieupplevelse så var det skönt att komma ut i friska luften och få lite solsken igen.

När vi kom hem så var vi tillbaka till vår verklighet och vår tid. Vi åkte iväg till hemmakväll, hyrde några familjefilmer och bunkrade upp med godis.

Bara att välja och vraka!!

Allt är guld som glimmar… Eller choklad

Familjemys när den är som bäst

Kram

Högkänslighet och falsk yta



Höga röster, stressiga situationer, stora folksamlingar och personer som älskar att prata högt och synas. det tar min energi. Jag har så svårt för de situationerna och som jag skrivit i tidigare bloggar så var min dröm att få arbeta med barn men inte nu längre. De krav som man måste leva upp till går stick i stäv med hur jag är. Jag ogillar stress och aggressivitet och höga ljudnivåer.

Det tråkiga är att jag aldrig blivit accepterad för att jag är just högkänslig, det går liksom inte ihop med hur vi ”bör” vara för att passa in. Det sköna är att det håller på att ändras. Förstå att man kan vara introvert och behöva utrymme utan att för den skull vara otrevlig eller total eremit 🙂 Men jag behöver mycket energi och lugnt omkring mig för att orka. Jag får migrän och mår riktigt dåligt av att tvingas till den stressen som ses som normal numera.

Alla sociala medier har jag stängt ner och jag har avsatt mig alla åtaganden för att jag har inte den orken, det funkar inte. Det jag har kvar är min lilla blogg. Så skönt att slippa känna att man behöver lägga ut bilder, kommentera och följa andras ”perfekta” liv med deras fantastiska vänner där endast vissa är inkluderade. Jag tycker att det ger en falsk bild av verkligheten. Visst har man bra stunder och att man väljer att inte låta för negativ och dra upp privata konflikter men det gulliga och positiva blir överdrivet, nästan som när man ätit för mycket godis. För mycket sockersött för mig.

Helt galet hur mycket energi och tid vi lägger på sociala medier och stirra ner i våra mobiler. Jag kom på mig själv att filma en konsert istället för att ta in det jag såg och uppleva den i riktiga livet. Jag var så fokuserad på att dela med alla andra, som om de ens får ut något av att se hur härligt jag har det. Hur kul? Inte kul. Är man intresserad av ett evenemang så går folk på det utan att man själv behöver trycka upp det i folks ansikten. Här, på bloggen, väljer folk om de vill läsa eller inte. På övriga sociala medier så är det svårt och jag hör allt som oftast hur irriterade de är på sina fb vänner som skryter och visar upp sina perfekta liv. Rätt barnsligt egentligen av vuxna att visa upp sidor man väljer på sociala medier. Ta en fika istället och har de inte tid eller skyller på annat, hur mycket vänner är ni då, egentligen? De flesta är ju bara nyfikna och skvallriga. Det tar en massa onödig energi.

För några år sedan så var jag helt utan filter när jag la upp saker i den naiva tron att folk är intresserade och att det kanske kan vara till hjälp för andra som upplevt samma eller liknande. Såklart att det var dumt och naivt. Finns ingen anledning att ens lägga tid på det. Den tiden lägger jag inte ens privat numera utan jag släpper det. Jag behöver inte veta allt om andra och andra behöver inte veta allt om mig heller. Jag ser många på fb som lägger upp privata konflikter eller målar upp den perfekta fasaden. Båda är osunda.

Bara att släppa det onödiga är ett stressmoment mindre. Jag kommer att välja lugnet och en sysselsättning som gynnar mig. Ingen stress, inga onödiga konflikter, då vänder jag och går. Livet är för kort för att ägna sig åt trams. Själv så gillar jag mogna, seriösa och intelligenta människor och de finns det allt för få av, tyvärr. Orkar inte med dramasökande, egoistiska trams människor. Tänk om, tänk rätt! 🙏🏻

Kram

Vi är alla den ”någon” som borde göra något

Som kännande person som vill hjälpa andra så hamnar man ofta i situationer som inte gagnar en själv. Jag mår illa av att se andra må dåligt och då speciellt barn som far illa eller hamnar i situationer där de blir utsatta för det barn inte ska utsättas av.

Igår kväll där jag bor så hörde jag ett bråk utanför, det var vuxna som gapade och skrek på varandra. Min dotter kom springandes och sa att några bråkar ute. Min första tanke var att se till att Oliver inte var i närheten då han var ute med sin kompis och cyklade. Jag gick ut och såg Olivers kompis satt på sin cykel och tittade på, jag frågade honom var Oliver var och han var i närheten och cyklade. Jag ville hämta in honom men såg honom inte men dessvärre blev jag vittne till att den ena blev nedslagen och hamnade på backen men det tråkiga i det hela var att en mamma med spädbarn stod bredvid händelsen med sin skrikande bebis och mamman var upprörd. Jag gick fram till henne för att lugna henne och barnet, jag tyckte att hon skulle gå in med sin bebis istället. Tydligen så var hennes man inblandad och hon stod och skrek på honom med bebisen i famnen… Vi pratade en lång stund och hon blev lugnare.

Jag kan förstå upprörda känslor mitt i en hotfull situation. Nu var det inte mannen och kvinnan som bråkade sinsemellan men med  upprörda känslor så kan det vara svårt att styra sina känslor. Det hela slutade med att polis och ambulans kom till platsen och jag, mitt i allt, blev vittne. Allt jag ville från början var att hämta in min son, nu blev det inte så.



Det som irriterar mig är andra som redan var ute på gården som stod och tittade utan att bry sig om den upprörda mamman med bebisen i famnen. Jag pratade med de senare för de ville veta vad jag såg. Flera av de sa bittert att nu ska jag räkna med att jag får vittna. Det var därför de inte ringde polisen eller ingrep för att de inte vill lägga sig i av rädsla för att vittna… Det är just detta som är fel i vårt samhälle, ingen vågar göra något för andra för de kan själva bli inblandade. Någon kom fram till mig och sa att jag inte skulle ha gått fram till bråket. Det var ett spädbarn med och de säger till mig att jag inte skulle gått fram! Hur tänker man då? Och jag gick ut från första början för att ta in min son så blev det på det här viset. Jag gick INTE ut för att lägga mig i eller medla, hur skulle jag kunna det? Men ser och hör man när någon blir slagen till marken och ett barn skriker hysteriskt, ska jag bara blunda och gå vidare? Nej, det klarar inte jag.

Jag tänker inte skriva om bakgrunden till bråket, vad jag mer bevittnat och varför den ena blev nedslagen, det vet polisen redan och det räcker för mig. Jag tycker bara att det är tragiskt. Dels situationen i sig men det är en dispyt de emellan och det är inte upp till mig att döma, och framför allt hur människor runt omkring väljer att gömma sig bakom ett hörn och kika fram av nyfikenhet av vad som händer… Och ber andra att ringa polisen trots att de själva håller sina mobiler i handen. Jag kan förstå att man är rädd men ska oskyldiga barn få lida för det?

Jag är ledsen över att barnen som bor här inte ska få känna sig trygga för att det är oroligt runt omkring, det är inte det samhälle jag vill att mina barn ska behöva växa upp i. Jag förstår situationen och förstår varför det hände men så tråkigt att oskyldiga drabbas av det.

”Jag undrade varför ingen gjorde något, tills jag insåg att jag är någon…”

 

 

Min tro på mänskligheten…

Efter dagar av turbulens i media av den grova ”skämt” låten av någon som vill vara artist och kallar sig för Mr cool, så har jag lyssnat, tagit in fakta, läst korkade inlägg av, för mig, låtsas journalister som tycker att låten behövs.

En låt jag vägrar skriva titeln på då den är emot allt det jag står för och ord jag aldrig använder i tal eller i skrift. Jag har i det längsta dragit mig för att skriva något om det för att bryta trenden att uppmärksamma och sprida det vidare. Droppen för mig var när dessa avarter går ut i media och förklarar att deras sjuka texter om våldtäkt mot barn är ett skämt. Det är roligt och skojigt. Jag kan med ord eller text inte förklara och uttrycka mig vilken ren avsky och äckel jag känner av dessa människor som vill kalla sig musiker/ artister. Mr cool ska tydligen vara komiker och jag önskar att karma för en gång skull ger humorn tillbaka till honom.

Jag kan verkligen inte förstå hur andra musiker vill och kan tänka sig att samarbeta med den typen av människor men jag har förstått att pedofiler, tydligen, är vanligt förekommande i den branschen, om än undangömt för de flesta.



Det jag däremot är glad över och får mig att återfå en liten tilltro till en liten klick människor, är de som skarpt och stenhårt tar avstånd av dessa avarter till människor!

Att arbeta mot pedofili, våldäkter och människohandel är något jag vill arbeta med om möjligt och jag hyllar er som brinner för detta och arbetar mot våldet mot barn. Barn är försvarslösa och det behövs fler vuxna som, med kraft, går emot detta.

Att gå på ett barn i vilken våldshandling det än handlar om är aldrig acceptabelt och ska aldrig normaliseras eller bagatelliseras, någonsin!