Kategoriarkiv: Samhälle

Vi är alla den ”någon” som borde göra något

Som kännande person som vill hjälpa andra så hamnar man ofta i situationer som inte gagnar en själv. Jag mår illa av att se andra må dåligt och då speciellt barn som far illa eller hamnar i situationer där de blir utsatta för det barn inte ska utsättas av.

Igår kväll där jag bor så hörde jag ett bråk utanför, det var vuxna som gapade och skrek på varandra. Min dotter kom springandes och sa att några bråkar ute. Min första tanke var att se till att Oliver inte var i närheten då han var ute med sin kompis och cyklade. Jag gick ut och såg Olivers kompis satt på sin cykel och tittade på, jag frågade honom var Oliver var och han var i närheten och cyklade. Jag ville hämta in honom men såg honom inte men dessvärre blev jag vittne till att den ena blev nedslagen och hamnade på backen men det tråkiga i det hela var att en mamma med spädbarn stod bredvid händelsen med sin skrikande bebis och mamman var upprörd. Jag gick fram till henne för att lugna henne och barnet, jag tyckte att hon skulle gå in med sin bebis istället. Tydligen så var hennes man inblandad och hon stod och skrek på honom med bebisen i famnen… Vi pratade en lång stund och hon blev lugnare.

Jag kan förstå upprörda känslor mitt i en hotfull situation. Nu var det inte mannen och kvinnan som bråkade sinsemellan men med  upprörda känslor så kan det vara svårt att styra sina känslor. Det hela slutade med att polis och ambulans kom till platsen och jag, mitt i allt, blev vittne. Allt jag ville från början var att hämta in min son, nu blev det inte så.



Det som irriterar mig är andra som redan var ute på gården som stod och tittade utan att bry sig om den upprörda mamman med bebisen i famnen. Jag pratade med de senare för de ville veta vad jag såg. Flera av de sa bittert att nu ska jag räkna med att jag får vittna. Det var därför de inte ringde polisen eller ingrep för att de inte vill lägga sig i av rädsla för att vittna… Det är just detta som är fel i vårt samhälle, ingen vågar göra något för andra för de kan själva bli inblandade. Någon kom fram till mig och sa att jag inte skulle ha gått fram till bråket. Det var ett spädbarn med och de säger till mig att jag inte skulle gått fram! Hur tänker man då? Och jag gick ut från första början för att ta in min son så blev det på det här viset. Jag gick INTE ut för att lägga mig i eller medla, hur skulle jag kunna det? Men ser och hör man när någon blir slagen till marken och ett barn skriker hysteriskt, ska jag bara blunda och gå vidare? Nej, det klarar inte jag.

Jag tänker inte skriva om bakgrunden till bråket, vad jag mer bevittnat och varför den ena blev nedslagen, det vet polisen redan och det räcker för mig. Jag tycker bara att det är tragiskt. Dels situationen i sig men det är en dispyt de emellan och det är inte upp till mig att döma, och framför allt hur människor runt omkring väljer att gömma sig bakom ett hörn och kika fram av nyfikenhet av vad som händer… Och ber andra att ringa polisen trots att de själva håller sina mobiler i handen. Jag kan förstå att man är rädd men ska oskyldiga barn få lida för det?

Jag är ledsen över att barnen som bor här inte ska få känna sig trygga för att det är oroligt runt omkring, det är inte det samhälle jag vill att mina barn ska behöva växa upp i. Jag förstår situationen och förstår varför det hände men så tråkigt att oskyldiga drabbas av det.

”Jag undrade varför ingen gjorde något, tills jag insåg att jag är någon…”

 

 

Min tro på mänskligheten…

Efter dagar av turbulens i media av den grova ”skämt” låten av någon som vill vara artist och kallar sig för Mr cool, så har jag lyssnat, tagit in fakta, läst korkade inlägg av, för mig, låtsas journalister som tycker att låten behövs.

En låt jag vägrar skriva titeln på då den är emot allt det jag står för och ord jag aldrig använder i tal eller i skrift. Jag har i det längsta dragit mig för att skriva något om det för att bryta trenden att uppmärksamma och sprida det vidare. Droppen för mig var när dessa avarter går ut i media och förklarar att deras sjuka texter om våldtäkt mot barn är ett skämt. Det är roligt och skojigt. Jag kan med ord eller text inte förklara och uttrycka mig vilken ren avsky och äckel jag känner av dessa människor som vill kalla sig musiker/ artister. Mr cool ska tydligen vara komiker och jag önskar att karma för en gång skull ger humorn tillbaka till honom.

Jag kan verkligen inte förstå hur andra musiker vill och kan tänka sig att samarbeta med den typen av människor men jag har förstått att pedofiler, tydligen, är vanligt förekommande i den branschen, om än undangömt för de flesta.



Det jag däremot är glad över och får mig att återfå en liten tilltro till en liten klick människor, är de som skarpt och stenhårt tar avstånd av dessa avarter till människor!

Att arbeta mot pedofili, våldäkter och människohandel är något jag vill arbeta med om möjligt och jag hyllar er som brinner för detta och arbetar mot våldet mot barn. Barn är försvarslösa och det behövs fler vuxna som, med kraft, går emot detta.

Att gå på ett barn i vilken våldshandling det än handlar om är aldrig acceptabelt och ska aldrig normaliseras eller bagatelliseras, någonsin!