Högkänslighet och falsk yta



Höga röster, stressiga situationer, stora folksamlingar och personer som älskar att prata högt och synas. det tar min energi. Jag har så svårt för de situationerna och som jag skrivit i tidigare bloggar så var min dröm att få arbeta med barn men inte nu längre. De krav som man måste leva upp till går stick i stäv med hur jag är. Jag ogillar stress och aggressivitet och höga ljudnivåer.

Det tråkiga är att jag aldrig blivit accepterad för att jag är just högkänslig, det går liksom inte ihop med hur vi ”bör” vara för att passa in. Det sköna är att det håller på att ändras. Förstå att man kan vara introvert och behöva utrymme utan att för den skull vara otrevlig eller total eremit 🙂 Men jag behöver mycket energi och lugnt omkring mig för att orka. Jag får migrän och mår riktigt dåligt av att tvingas till den stressen som ses som normal numera.

Alla sociala medier har jag stängt ner och jag har avsatt mig alla åtaganden för att jag har inte den orken, det funkar inte. Det jag har kvar är min lilla blogg. Så skönt att slippa känna att man behöver lägga ut bilder, kommentera och följa andras ”perfekta” liv med deras fantastiska vänner där endast vissa är inkluderade. Jag tycker att det ger en falsk bild av verkligheten. Visst har man bra stunder och att man väljer att inte låta för negativ och dra upp privata konflikter men det gulliga och positiva blir överdrivet, nästan som när man ätit för mycket godis. För mycket sockersött för mig.

Helt galet hur mycket energi och tid vi lägger på sociala medier och stirra ner i våra mobiler. Jag kom på mig själv att filma en konsert istället för att ta in det jag såg och uppleva den i riktiga livet. Jag var så fokuserad på att dela med alla andra, som om de ens får ut något av att se hur härligt jag har det. Hur kul? Inte kul. Är man intresserad av ett evenemang så går folk på det utan att man själv behöver trycka upp det i folks ansikten. Här, på bloggen, väljer folk om de vill läsa eller inte. På övriga sociala medier så är det svårt och jag hör allt som oftast hur irriterade de är på sina fb vänner som skryter och visar upp sina perfekta liv. Rätt barnsligt egentligen av vuxna att visa upp sidor man väljer på sociala medier. Ta en fika istället och har de inte tid eller skyller på annat, hur mycket vänner är ni då, egentligen? De flesta är ju bara nyfikna och skvallriga. Det tar en massa onödig energi.

För några år sedan så var jag helt utan filter när jag la upp saker i den naiva tron att folk är intresserade och att det kanske kan vara till hjälp för andra som upplevt samma eller liknande. Såklart att det var dumt och naivt. Finns ingen anledning att ens lägga tid på det. Den tiden lägger jag inte ens privat numera utan jag släpper det. Jag behöver inte veta allt om andra och andra behöver inte veta allt om mig heller. Jag ser många på fb som lägger upp privata konflikter eller målar upp den perfekta fasaden. Båda är osunda.

Bara att släppa det onödiga är ett stressmoment mindre. Jag kommer att välja lugnet och en sysselsättning som gynnar mig. Ingen stress, inga onödiga konflikter, då vänder jag och går. Livet är för kort för att ägna sig åt trams. Själv så gillar jag mogna, seriösa och intelligenta människor och de finns det allt för få av, tyvärr. Orkar inte med dramasökande, egoistiska trams människor. Tänk om, tänk rätt! 🙏🏻

Kram

Migrän av stress och höga ljud

Migrän är något jag började få för ca 18-19 år sedan när jag jobbade i klädbutik och det har varit min ständige följeslagare under åren. Den försvann under en period men kom tillbaka när jag började plugga matte! Den pressen och stressen var för mycket och nu när jag jobbar på en förskola med mycket stress och hög ljudnivå så är det min kompis. En icke uppskattad kompis, mer som en släkting man helst vill bli av med men som man måste stå ut med 😬

Fler än jag som begåvats med migrän som följeslagare? Kul 😝 Nu när jag skulle lämna barnen i skolan så mötte jag en vän som rekommenderade denna värktablett

Hon gav mig en att prova (Tack ❤️) och det känns bättre än vanliga men fortfarande öm i huvudet och mattheten som kommer efter migrän är inget om man jämför. Jag ska köpa dessa och tydligen ska man ta dem när det börjar kännas.

Det finns även akupunktur och botox att lindra migrän med. Enda gången jag eventuellt kan tänka mig botox!

Jag har lyckats få i mig ett par riskakor och kaffe nu så det är väl ok, antar jag.

Packman

Jag är i övrigt väldigt känslig för stress, höga ljud och bråkiga situationer. Då svartnar det för ögonen. Jag klarar inte av där det är bråk och hotfulla, aggressiva situationer. Då stänger jag av och blir nästan handlingsförlamad. Jag har upplevt för mycket sedan innan för att jag ska kunna hantera det.

Inte alla som förstår det med högkänslighet, utan det pratas bort eller skämtas bort, tyvärr. Depressioner skrattades och pratades också bort innan Tim Berglings problematik blev känt. Nu tas det på allvar ❤️ Bara för att det inte syns utåt så betyder inte det att det är påhitt. Det gäller alla diagnoser och sjukdomar, det är inget man väljer.

Nu ska jag slänga i lite tvätt och sen tar jag det lugnt innan det är dags att hämta barnen i skolan.

Önskar er en fin dag 🌸

Högkänslighet och förståelse

Jag tillhör de högkänsliga. Jag har lätt att läsa av och läsa in andra och förstå/inse deras agenda och personlighet innan de flesta andra. Jag är väldigt känslig för höga ljud, aggressivitet och stressiga miljöer vilket gör att  jag behöver få landa och låta själen, intrycken och tankarna få hinna ikapp med min fysiska kropp. Tyvärr tillhör jag den skaran som lätt får migrän och behöver mycket vila och ensamtid. I samhället ges inte alltid den tiden för vi lever så stressigt i en tuff miljö. Det är min fiende- stress och hårda människor som karriärister, mobbare och empatilösa människor. Människor som gärna framhäver sig själva och trycker ner andra är riktigt obehagliga.

Som högkänslig så tar man intryck av saker både i vardagen och hos andra i deras personlighet som många andra missar, vilket jag kan tycka är väldigt jobbigt för att jag ser det så glasklart direkt medan andra inte alls förstår förrän långt senare.

Blir man medveten om att man är högkänslig så är det lättare att förstå sig själv och bearbeta det. Jag förstår barn väldigt bra och jobbar med barn både som lärarvikarie på lågstadiet och som barnskötare på förskola. Det är verkligen en härlig arbetsmiljö, men också tufft när man ser barn som behöver mer stöd men det kanske finns för få resurser. Det viktiga är att ha kunskap och kännedom om olika behov. Det jag kan försöka göra är att ge de en bra stund på dagen när de är i skola, förskola och fritids men det gäller ju alla barn med alla deras olika behov.

Högkänsliga personer-HSP har ofta ett stort inre liv och tänker mycket. Det betyder inte att man är trög eller dum, tvärtom! Vi reflekterar mer över mycket och tar in saker som går andra förbi. Jag känner själv att man ibland föraktas och hånas på grund av att man är en ”kännande” person. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra nedlåtande kommentarer som ”Du är ju överkänslig” Du överreagerar” fast man vet med sig att man inte gör det och det brukar ju visa sig tillslut också.

Lev och låt leva är också en mening jag hör ofta. Själv tycker jag att det är onödigt att försöka släta över eller förminska andras känsloliv. Jag upplever och känner inte fel, men läser in och förstår känslor och tankar mer än andra. Det är ingen diagnos utan ett personlighetsdrag som inte alltid uppskattas av andra, speciellt inte av de som man kan läsa av. De känner sig ofta hotade att jag ”ser” dem.

Barn däremot verkar bli glada av att jag ”ser” de och förstår att jag vill de väl och tycker om dem.

Numera så försöker jag att inte alltid visa det för det ses som en svaghet, konstigt nog. Jag tycker själv att det är en tillgång och styrka.

Att ses som tuff är inte att ha en attityd och håna, trakassera andra, utan för mig är det att kämpa vidare i livet när det är som svårast och gå vidare med högt huvud.

Känslan sitter ju i själen. Ångest, otrygghet och ängslan och det är inget jag plockar fram eller bara kan ta bort utan den verkar trivas hos mig. Jag kan känna att det blir en förgrening där jag är född högkänslig och utvecklat social fobi eftersom jag redan tagit in känslor och haft oturen att träffa på personer som medvetet tryckt till och tryckt ner. Ibland så känns det även som att hela världens problem ligger på mina axlar, att jag ensam ska ta ansvar för andra. Det förstår jag ju att ingen kräver men ändå så finns kravet över mig att jag som förstår mer ska ta ansvaret. Någonstans så har ju andra lagt det ansvaret på mig, men det kan ju ingen klara av för vi är ju inga övermänniskor, någon av oss.

Önskar er en fortsatt fin Torsdag! Kram