Tystnadskulturen

Tror att de flesta i många olika sammanhang upplevt tystnadskulturen. På skola där lärare och rektorer beter sig på ett ofördelaktigt sätt, där de tystar ner mobbing och lyfter fram sig själva och skolan på ett, för de, positivt sätt. Arbetsplatser där det pågår sexuella trakasserier, mobbing och som på de flesta ställen, härskartekniker för att sänka, tysta ner och förödmjuka den som försöker slå hål på det som är fel. Chefer och de med mer eller mindre makt klarar inte av att bli emotsagda och skyr inga medel för att tysta.

Vi andra vet, av erfarenhet, att vi inte blir lyssnade på, trodda på och blir sedda som besvärliga. Det är ingen mening att säga något. Vi vet vad som gäller, att spela spelet och förbli tyst. Tysta för att vi vet att det inte är någon idé och för att vi blir sedda på ett ofördelaktigt sätt.

Tystnadskulturen kan innebära så mycket, mer än vad ögat kan se och mer än vad som är trendande i media. Det som lyfts fram är det folk ser och de flesta är lättledda och går i rad med alla andra.

Jag är trött på spel, falskhet och elakhet. Det finns överallt men jag har aldrig varit med om så många missnöjda och elaka människor som här nere. När jag flyttade hit så blev jag chockad över hur aggressiva, bittra och inskränkta folk var här i jämförelse från därifrån jag kom. Landvetter kändes som en blandning av filmen ”jägarna” och 90-tals serien ”Twin peaks”. Så mycket konstigt folk.

Märkliga händelser och konstigt folk finns överallt men inte i så stor utsträckning som här, inte i ett så stort antal personer där hierarki finns, därmed inte sagt att alla som bor här är så, det finns många som är fina. Nu är ju mina barn födda och uppvuxna här och jag hoppas att det blir bättre.

Men problem med tystnadskulturen finns överallt och för att tänja den gränsen så bör vi prata och belysa det. Ingen ska behöva vara rädd och känna sig nedtryckt och hånad till tystnad oavsett vad det gäller.

Man behöver inte säga allt man tycker och tänker och man ska välja sina strider men vissa saker måste man ta upp, när det går för långt.

Kram