Man ska inte öppna sig för andra

Det livet har lärt mig den hårda vägen är att man inte ska öppna sig för andra. Du ska vara ytligt trevlig och tillmötesgående men kommer de för nära så stäng. Detsamma gäller att aldrig visa känslor som är negativa. När du känner sorg, när du blivit kränkt eller pratad illa om bakom ryggen. Visa inte att du tagit skada. Det finns de som vill skada och mår bra när man mår dåligt.

Om du skulle öppna dig så används det emot dig. Antingen så ses du som uppmärksamhetssökande, ett självutnämnt offer eller så blir folk misstänksamma för att du är så rak och öppen. Det är liksom inte ok att visa sånt, det ska hållas inne med, privat.

Nu menar jag inte att jag pratar vitt och brett med allt och alla för det är konstigt, utan med de man trodde var vänner eller potentiella vänner. Det visar sig att vissa inte är vänner, de är med i skuggan och perferin och de vill gärna höra om saker som hänt men vill inte kännas vid det.

Jag är en lyssnare och inte någon som vill höra det gottaste för att sedan skvallra och vända det emot någon som öppnat sig. Hur kan man göra så? Det är lika illa som ”kiss and tell”. Man GÖR inte så!

Ingen vill ju bli sedd som ett offer som smyger undan och är ledsen. Jag vet inte varför det finns de som pratar illa och vill få med sig andra, och så finns det de som lyssnar på det och håller avstånd.

Det är svårt att reparera de skador som andra skapat när det gäller lögner. Det finns inte en chans att man kan förklara eller försvara.

Numera så håller jag mig på min kant och lägger ingen energi åt att  skapa kontakter för det känns meningslöst och slöseri med energi. De jag har, de har jag och resten är bara där.

Jag hade en lärare en gång som sa: ”Paula, du har alltid dig själv”. Det ligger mycket i de orden. Man ska inte gå på det som andra sprider för det blir till slut som kejsarens nya kläder. Det är tydligen väldigt lätt att manipulera andra och få de att tro att något är sant trots det är en uppenbar lögn. Många har ingen verklighetsförankring.

Samhället blir bara värre och värre och det finns ingen gräns längre på hur långt man kan gå, det är accepterat och till och med hyllas. Av vuxna människor! Jag förstår inte.

Jag hoppas att den nya generationen människor som växer upp är smartare ❤️

Kram

Författare: paula

Hej vänner, Paula heter jag och bor i Landvetter med min och våra tre barn. Jag har bloggat sedan 2013 och jag skriver dagbok, om design, mode och mycket annat. Mestadels handlar bloggen om min vardag och med allt som det innebär. Välkomna att följa mig här och på min facebooksida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.